Vi lyfter på hatten och tackar Johan och önskar honom lycka till med nya utmaningar!
I slutet av hösten 2017 kom jag in i en fin klubb som jag inte kände till alls. Jag hade följt representationslagets resultat i division 6 via BTs resultatbörs under 2017. När Peder frågade om jag inte var sugen på att ta över tränarrollen för seniorerna så tvekade jag lite först. Sen tändes den där lampan i skallen på mig. Sällan har jag känt mig så välkommen och väl mottagen av en grupp som jag blev av Saiks seniortrupp och klubben. Efter lite inomhusträningar och någon inomhuscup var det i januari 2018 dags att sparka igång utomhussäsongen. Det gjordes med ca 30 killar på Hedens konstgräs. Att ett lag kan gå från 6-10 killar på en träning till ett 30-tal förstår jag fortfarande inte men så var det uppenbarligen. Det visade sig under internmatchen vi hade där i januari 2018 att de var en något brokig skara jag hade att göra med. Samtidigt syntes det också att det fanns något där, något bra, något fint och något som jag gillade.
Tiden gick och vi blev tajtare och tajtare som grupp trots att vi fortsatt var minst 20-24 grabbar på varje träning. När jag sedan märkte att gruppen faktiskt kunde ta till sig av det jag ville förmedla så kände jag att detta blir roligt på riktigt. Jag tror jag hade vunnit killarnas förtroende, skönt.
Vi fick en, med divison 6 mått mätt, en bra försäsong i kropparna och när serien skulle dra igång den 19 april 2018 på Trollevi hade vi ju egentligen ingen aning om vart vi stod. Förra årets resultat fanns med hos vissa sen hade vi visserligen fått in lite nytt blod och killarna hade tränat bra, men svårtippat och ovisst. Hemmapremiären skulle som sagt spelas på Trollevi och vi skulle möta Norrmalm. När 90 minuter var spelade så hade vi vunnit och det med 13-0. Många trodde direkt efter matchen att Norrmalm skulle bli seriens strykpåse, och det blev d också. Men att få vinna en seriepremiär med 13-0 är få förunnat, men vi som var med då gjorde det för vi är Saik, och på Trollevi kan man tydligen göra sånt.
Vi fortsatte ( som tur var ) på den inslagna vinnarbanan och slog Borgstena ( 3-1 ) och sedan avfärdade vi Sjövik med 12-0. Jag minns då att jag tänkte vad håller vi på med... vi har spelat tre matcher har 9 poäng och en målskillnad på 28-1. Detta var för bra för att hända. Och mycket riktig så var det nu dags att bli nedplockade på jorden igen. Vi torskade mot Töllsjö på bortaplan och jag minns att jag försökte slå sönder min högerhand med deras avbytarbås, min högerhand 0 Töllsjös avbytarbås 1, dubbeltorsk. Sedan väntade ett tätt matchande som det är när vintern är lång och våren obefintlig och sommaren är för torr och varm för att spela fotboll på, och hösten för blöt och mörk. Hur gick dessa matcher då? Jo de gick bra, vi vann nästan alla, iallafall mot Borås Gif, Dardania, Hemsjö, Sandhult. Vi åkte en fin sommardag till ett ställe som heter Mjörn, där förlorade vi. Sen vann vi igen. När sista omgången i serien skulle spelas så kunde vi vinna serien och vi hade ”råd” att förlora med tre mål mot Sandhult som stod för motståndet på Trollevi denna oktober dag. Vi vann serien! Vi vann division 6! Vi vann divison 6, den serie som vi kom näst sist i året innan. Vilket gäng detta Saik är!!! Bra fotboll spelade vi och över 20 spelade matcher gjorde vi 94 mål framåt och släppte endast in 17 stycken bakåt. Folk sa vi va bäst i serien, folk hade rätt. Underbart och overkligt. Hade inte kunnat tänka mig en bättre start som tränare i Sjuhärad.
Att vinna en serie är aldrig lätt oavsett nivå. Detta Saik kom in i seriespelet som en underdog och vi var långt ifrån favorittippade, men vann gjorde vi och det kan ingen någonsin ta ifrån varken klubben eller killarna som gjorde det dvs Saiks seniortrupp!!! Hårt träningsslit och flit lade grunden till denna viktoria.
Tiden går som man säger... år 2018 blev 2019 och en ny säsong stod inför dörren. Saiks seniorer nu lite kaxigare lite stoltare och mycket förväntansfulla inför 2019 års divison fem spel. Efter ytterligare en bra försäsong så kände vi som grupp ingen större rädsla för för vare sig spel i en högre division eller för motståndarna vi skulle ställas mot. En kul grej för hela serien och för ”bygden” var att det skulle bli derbyn mot Fristad och det för första gången på 44år!
De som kan fotboll här i Sjuhärad tippade oss näst sist om jag inte minns helt fel. Det räckte som tändvätska för mig i alla fall. De som känner mig någorlunda efter dessa år vet nog att jag inte är ett stort fan av att förlora fotbollsmatcher och att jag inte drar mig för en utmaning.
Vi inledde Saiks divison 5 sejour 2019 med en 5-1 seger hemma mot Tvärred/Vegby där bland annat forne Elfsborgslegendaren och Tvärreds nyförvärv var och tittade och nog undrade varför han inte skrivit på för de svart gula Saik istället. Sedan tog vi ytterligare tre vinster i rad. I ordningen Rångedala, Annelund, Vårgårda och jag tror att alla var så kallade seriefinaler ( i alla fall titulerade vi dem som
det), total twitter hype och Saik feber i byn.
Sen hände det som inte fick hända, vi har lite ”tunnare” trupp 2019 än året innan, och något sämre träningsnärvaro och det var nog den största boven i detta drama. Vad hände då? Jo vi åkte på stryk mot Säven/Hol ( Krabbes gäng ) på bortaplan med 3-1, tungt. Matchen därefter mötte vi Södra Ving hemma. Vi var ännu en gång lite vingklippta men stod upp bra och har 4 ramträffar och deras 2-1 mål som också blev slutresultatet var solklar offside men så är det ibland. Nu var det nog många som tänkte eller sa ”va ju det jag sa Saik kommer rasa och hamna i bottenstriden”.
Men Saik studsade tillbaka och slog Grolanda med 3-0 i Grolanda ( vart de nu än ligger ).
Sen va det Dags för Dagen hela bygden vänta på i 44år. Läktare kördes upp på Trollevi ( stort tack igen till Henke Gustavsson för detta ), hela klubben hjälptes åt med förberedelser till DERBYT på Trollevi, Saik mot Fristad. BT var där och livesände matchen på sin webbkanal. När de gjorde det året innan slog vi Borgstena i ”lilla derbyt” och då bjöd Peder Elf på ett konstmål och Saik bjöd på en 6-0 vinst den gången. Nu var det dags att ta sig an Fristad, en av seriefavoriterna. Ca 600 personer hade tagit sig till Trollevi denna maj kväll och inramningen var fin och härlig.
Det var en rätt så hafsigt fotbollsmatch med mycket ställningskrig, men Fristad lyckades tidigt gör 1-0. Vi kvitterade men Fristad vann till sist med 2-1.
Vi hade nu åkt på tre tuffa förluster och behövde studsa tillbaka men åkte på en av säsongen onödigaste förluster borta mot Herrljunga, tungt då vi verkligen underpresterade i den matchen. Nu börjades det snacka igen, Saik är inte med, de rasar igenom nu mm. Det gjorde vi såklart inte, så gör man inte i Saik nämligen. Vi slog Floby 9-1, Tvärred 5-1, Rångedala 3-0. Efter dessa tre skalper åkte vi dit i två tuffa och jobbiga matcher där vi borde fått fler poäng än noll men vi kammade just noll mot Annelund och Vårgårda tyvärr.
Som vanligt med detta laget så tog vi oss samman igen och slog Säven/Hol hemma. Sen blev det torsk mot Södra Ving borta för att sedan åka på en riktig långresa, Sandhem borta. Vi låg under med 2-0 i paus men vann med 7-2 till sist. Hemresan blev då så mycket lättare trots att vissa av oss knappt hittade hem. Sedan slog vi Grolanda hemma på Trollevi.
Nu var det återigen dags för derby med stort D. Denna gången på Heden, mot Fristad. Mycket folk hade letat sig in på idrottsplatsen och de skulle få se ett målkalas utan dess like. Det var en match som innehöll det mesta utom något riktigt bra försvarsspel från något av lagen. Publiken måste dock tyckt att de fick valuta för pengarna. Matchen slutade 6-4 till hemmalaget.
Nu var det tre matcher kvar och vi låg i ingenmansland i tabellen. Vi visste dock att vi kunde se till att hamna i toppen av tabellen om vi vann de sista tre matcherna och placera oss på klubbens bästa placering någonsin. Vi slog Herrljunga, Sandhem och sedan Floby i sista matchen. Sista matchen vann vi med 10-0, en värdig säsongsavslutning för Saiks bästa gäng genom alla tider. Att sluta på ”delad” 3:e plats som nykomling i division 5 är riktigt starkt. Vilken laginsats!
Två år går rätt fort, men ibland lite långsamt. De sista två åren har dock varit fyllda med seriematcher, träningsmatcher, inomhus cuper och en hel del träningar och annat skoj. Totalt har vi under dessa två åren hunnit spela 42 st seriematcher, 30 av dem vann vi, en spelade vi oavgjort och således så förlorade vi 11 st. Vi slutade om man slår ihop de två årens seriematcher på en målskillnad på + 112 mål. Otroligt bra jobbat med tanke på hur det såg ut för tre år sedan.
Nu väntar nya utmaningar för Saiks seniorer i form av Futsal spel och inomhusträningar och cuper för att sedan i januari ladda om för ett nytt magiskt år i division 5.
Nya utmaningar väntar även mig som fotbollstränare då jag valt att lämna Saik för att prova min tränarvingar lite högre upp i seriesystemet. 2020 kommer jag nämligen vara tränare för Fristads herrlag i div 4. En ny spännande resa för mig såklart. Dock kommer jag sakna alla i detta härliga Saik-lag, gamla som unga. Klubben kommer jag inte hinna sakna då jag kommer vara på Trollevi titt som tät när ”mitt” flicklag tränar och spelar.
Jag skulle vilja rikta ett extremt stort tack till klubben
Sparsörs AIK och alla i och runt den. Ett väldigt stort tack till min assisterande/spelande tränare Peder Elf som verkligen varit en stor och viktig hjälp. Vill även rikta ett stort tack till David Kinander som år två kom tillbaka in och hjälpte oss så mycket han kunde. Tack till Annika på kansliet för all hjälp. Väldigt stort tack till alla ni som följt laget bredvid planen men också på avstånd.
Det största tacket går dock till dem som betytt mest och som gjorde att VI, Saik tillsammans hade två magiska fotbollsår ihop, laget. Jag kommer för alltid bära med mig massa fina minnen och kunna blicka tillbaka på en fin tid som vi haft tillsammans.
Jag önskar alla ett stort lycka till i framtiden och vi ses på Trollevi.
Stort tack för mig i seniorlaget!
